Varför utarmas Sveriges stöd till demokratikämpar i Serbien?

Den 4 mars erkände den svenska regeringen Kosovo som självständig stat. I Serbien har Kosovos utropade självständighet väckt våldsamma reaktioner med stark nationalistisk retorik. Det civila samhället och inte minst människorättsförsvarare i landet har under lång tid utsatts för hot och trakasserier. För att inte stabiliteten i regionen ska riskeras måste Sverige och omvärlden ge sitt uttalade stöd för de demokratiska krafterna i Serbien. De välregisserade attackerna mot ambassader och utländska företag i Belgrad har väckt uppmärksamhet världen över med skarpa internationella protester och fördömanden som följd. Det politiskt sanktionerade våldet är emellertid ingen nyhet. Kvinna till Kvinna och Svenska Helsingforskommittén har vid flera tillfällen påpekat att människorättsförsvarare i Serbien blivit allt mer utsatta. De trakasseras för att de tar avstånd från nationalismen och för att de arbetar för demokrati och respekt av de mänskliga rättigheterna. De som talar om Kosovos rätt till självstyre har under året varit särskilt utsatta. Dessa modiga människors fortsatta arbete är avgörande för hur framtiden i regionen kommer att se ut. Det är därför oroväckande att regeringen minskar stödet till människorättsorganisationer i Serbien i en tid när antidemokratiska krafter växer sig allt starkare. Hina Jilani, FNs särskilda representant för människorättsförsvarare uttryckte stor oro efter sitt besök i Serbien 2007 över den "fientliga attityden gentemot människorättsorganisationer och människorättsaktivister, framförallt kvinnor, som är under ständig attack, i huvudsak i media". Under den senaste tiden har utrymmet för alternativa röster minskat kraftigt. Till och med regeringsföreträdare har riktat hot mot människorättsaktivister. - Finns det någon bland oss som inte anser att Kosovo är Serbien?!, ropade Serbiens premiärminister Vojislav Kostunica till demonstranterna den 21 februari när Serbien officiellt protesterade mot Kosovos självständighetsförklaring. Han fick ett skallande "Nej!" till svar. De som har behov av att nyansera parollen och ifrågasätta den nationella enighet som påkallats var inte ute på gatorna den dagen. Ministern för Kosovo, Slobodan Samardžić, sa den 18 februari i tv-programmet Poligraf på kanalen B92 att attackerna mot gränsposteringarna i Kosovo är "i linje med regeringens politik". Infrastrukturministern Velimir Ilic menade på en presskonferens ett par dagar senare att vandalisering av ambassader och McDonaldsrestauranger är uttryck för demokrati. Samma infrastrukturminister har i dagstidningen Politika, med hänvisning till människorättsaktivitsten och chefen för Humanitarian Law Center, Natasa Kandic, sagt att "det finns förrädare i Serbien och de är identifierade. Vem stod jämte Hashim Tachi (Kosovos premiärminister) när han deklarerade en falsk självständig stat? Jag uppmanar respektive myndighet att arrestera de avskum som har varit en skam för Serbien under flera år". Sammantaget ger det stor anledning till oro över vilket skydd attackerade människorättsaktivister får och kan få av de serbiska myndigheterna. I årets utrikesdeklaration säger Carl Bildt att: "Mänskliga rättigheter och demokrati ska ges större utrymme i vårt bistånd". Vidare säger han att "Vi kommer att verka för att Europeiska unionens dörr står öppen för Serbien. Så snart förutsättningarna för detta föreligger bör Serbien ges status som kandidatland till unionen." I Serbien är det framförallt det civila samhället, som nu är under hot, som främjar de europeiska värderingarna om demokrati. Kvinna till Kvinnas och Svenska Helsingforskommitténs samarbetsorganisationer i Serbien utgör en vital del av människorättsrörelsen i Serbien. Trots det hårdnande klimatet har det Sidafinansierade stödet till dessa organisationer minskats i år och kommer att minskas ytterligare under de kommande åren. Om Sverige ska uppnå målet om stärkt demokrati i Serbien måste regeringen stödja det civila samhällets möjligheter att påverka utvecklingen i landet. Att dra ner på biståndet till dem som aktivt arbetar för demokrati och mänskliga rättigheter är i nuläget direkt kontraproduktivt. Sverige och omvärlden måste ge sitt uttalade stöd till serbiska människorättsorganisationer och verka för att de brott aktivisterna utsätts för lagförs. Det är avgörande för en demokratisk utveckling inte bara i Serbien utan på hela västra Balkan. Lena Ag Generalsekreterare, Kvinna till Kvinna Robert Hårdh Generalsekreterare, Svenska Helsingforskommittén