Lyckat möte i Uganda mellan kvinnliga aktivister och politiker i sex afrikanska länder

Hindren för att driva kvinnors rättigheter framåt i afrikanska länder är många. Det är inte bara en stark mansdominans som håller utvecklingen tillbaka, det finns även ett stort avstånd mellan kvinnoaktivister och kvinnliga politiker. Aktivisterna känner litet stöd från de politiker de röstat fram. Politikerna å sin sida tycker att förståelsen för de politiska processerna är för liten.

För att öka samarbetet mellan kvinnliga aktivister och politiker har Kvinna till Kvinna och International Alert genomfört en internationell konferens i Kampala, Uganda, med ett fyrtiotal deltagare från länder: Burundi, Rwanda, Uganda, Liberia, Senegal och Demokratiska Republiken Kongo (DRC).

Rita Aciro, som leder Uganda Women’s Network, säger:

- Det här mötet är en succé, säger. Vi har inte fastnat i anklagelser om vad den ena eller andra parten har gjort eller inte gjort. Vi har istället försökt angripa de problem som finns för att hitta vägar mot det som är vårt gemensamma mål.

Under dagarna i Kampala har både politiker och aktivister delat med sig av bra exempel på samarbeten. I Senegal finns till exempel redan bra samverkan mellan kvinnliga politiker och kvinnliga jurister, som hjälper till med lagförslag och andra juridiska dokument. Och från Rwanda kommer framgångsberättelsen om hur kvinnor gick samman för att påverka den nya konstitution som skulle
skapas i spåren av folkmordet 1994. Kvinnliga aktivister och parlamentariker skrev ett konstitutionsförslag som bland annat innehöll 50 procent kvotering till parlamentet. Det gick igenom och idag utgör kvinnor 66,6 procent av de invalda.

Jennifer Wibabara från Rwanda National Front är en av dem. Men även om Rwanda blir lite av förebilden i det här sammanhanget finns ändå mycket att lära, menar hon.

- Jag som politiker har ett ansvar för att de nätverk vi redan har fortsätter att fungera. Vi får inte sätta oss ned och vara nöjda. Här på mötet har jag fått höra många bra exempel på hur vi kan utvecklas. Jag har till exempel redan bjudit in Uganda Women’s Network till Rwanda i sommar för att berätta om hur de jobbar, säger hon.

Chou Chou Namegabe, journalist på AFEM, en av Kvinna till Kvinnas samarbetsorganisationer i DR Kongo, ser också fram emot att ta tag i frågan om samarbete så snart hon är hemma igen.

- Jag har aldrig träffat de kvinnliga politikerna i Bukavu tidigare, trots att vi bor i samma stad. Glappet är så stort mellan oss. Vi vet inte vad den andra gör. Men nu, här i Uganda, har vi träffats och har
redan pratat om samarbete. Jag kommer att ta kontakt med de lokala politikerna så snart vi är hemma igen.

Annika Törnqvist, biståndschef på Kvinna till Kvinna, säger:

- Vi har fokuserat på gemensamma problem och frågor – inte på olikheter. Utmaningen ligger nu i att få till ett hållbart samarbete.