Hela samhället måste ta det dödliga kvinnovåldet på allvar

Hittills i år har ett rekordstort antal kvinnor dödats av en närstående i Sverige. Tolv kvinnor har fått sätta livet till under drygt fem månader av 2022 jämfört med 14 under hela 2021. Ingen siffra är acceptabel. Här borde det alltid vara noll.

Grupper ska inte ställas mot varandra, men det är svårt att inte jämföra med den uppmärksamhet media och beslutsfattare ger åt gängskjutningarna där polisens resurser utökas gång efter gång. Ändå har många – också politiker som till exempel Annie Lööf och Märta Stenevi - lyft problemet med mäns dödliga våld mot kvinnor och förra året sjösatte också regeringen ett 40 punkters åtgärdsprogram – som senare utökades till 99 punkter - för att vända utvecklingen.

Ändå ökar det dödliga våldet mot kvinnorna. Varför? Socialstyrelsen har svaret i en rapport som kom i januari i år. Trots verktyg som skärpta straff, mer pengar till kvinnojourer, kunskapsstöd och metodutveckling så slår effekterna inte igenom i det praktiska arbetet med våldsutsatta kvinnor.

Istället hittar Socialstyrelsen mängder av brister hos myndigheter som uppenbarligen inte gör sitt jobb och inte följer riktlinjerna. Detta leder gång på gång till att varningssignalerna om riskerna för dödligt våld inte tas på allvar.

Om orsakerna till det kan man bara spekulera. Är partnervåldet så normaliserat att det inte räknas som ett riktigt brott? Är det kvinnorna som ska skylla sig själva för att de inte lämnar en våldsam man? Eller är våld mot kvinnor främst en ”kvinnofråga” som därför gör sig sämre i hårdkokta reportage eller i drastiska oneliners från politiker?

I många av de länder där Kvinna till Kvinna arbetar kan kvinnor bara drömma om de lagar och verktyg som finns i Sverige för att motverka våld mot kvinnor (men som uppenbarligen ändå inte fungerar). Globalt dödas sex kvinnor i timmen av en närstående. En av tre kvinnor kommer att utsättas för våld under sin livstid och en av fyra flickor och kvinnor under 25 har erfarenheter av partnervåld.

Efter snart tre decenniers arbete med våldsutsatta kvinnor vet Kvinna till Kvinna att arbetet för att sätta stopp för detta måste bedrivas på flera nivåer samtidigt. Lagar och regler måste ändras på nationell nivå och polis, rättsväsende, vården och sociala myndigheter måste ta mäns våld mot kvinnor på allvar. Men det räcker inte. Attityder måste ändras i hela samhället, i familjerna och ner till varje individ.

Hittills är det bara när kvinnor har organiserat sig och drivit sina frågor som länder har påbörjat ett systematiskt arbete mot kvinnovåld. Frågan lyfts och har lyfts av politiker, författare, journalister, kolumnister och kändisar som i stort sett alla är kvinnor.

Hur många gånger det än har sagts så är det tydligen dags att säga det igen: Våld mot kvinnor är en fråga för ALLA i samhället och ALLA måste göra mer och ta sitt ansvar för att få stopp på detta.