Detta kan vi göra för Irans kvinnor

Protesterna i Iran är inne på sjunde veckan. Vi vet mycket lite om vad som händer inne i landet just nu. Det iranska revolutionsgardet varnade demonstranterna att lördagen 29 oktober var sista dagen som omfattande protester skulle tillåtas, men på söndagen demonstrerade fortfarande unga människor på gatorna, framför allt utanför universiteten. Närmare 300 personer uppges ha dödats och runt 14 000 har gripits sedan protesterna bröt ut efter Mahsa Gina Aminis död den 16 september.

Tillsammans med den globala kvinnorörelsen måste vi fortsätta att visa att vi inte glömmer bort dessa modiga kvinnor som riskerar sina liv i ett Iran som i över 40 år har präglats av könsapartheid. Många av Irans kvinnor har universitetsutbildning men får sedan tillbringa ett liv i arbetslöshet på grund av diskriminerande lagar. Det är en av orsakerna till att flickor och unga kvinnor i skolor och på universitet ställt sig i främsta ledet för protesterna.

Kvinna till Kvinna arbetar inte i Iran och har inga möjligheter att konkret stödja den pågående feministiska revolutionen i landet. Vi får många frågor om detta och det kan kännas vanmäktigt att ge det svaret. Så vad kan vi tillsammans i kvinnorättsrörelsen göra istället, när vi inte har möjlighet att hjälpa på plats i Iran?

Vi kan fortsätta att uttala vår solidaritet med de kvinnor i Iran som kräver grundläggande rättigheter och makt över sina liv och kraftfullt fördöma att fredliga protester möts med brutalt och dödligt våld.

Vi kan uppmana FN:s råd för mänskliga rättigheter – och andra internationella institutioner - att fördöma den iranska regeringens våldsamma handlingar mot kvinnor och flickor, och att hålla Irans regering ansvarigt för våldet mot och dödandet av demonstranter.

Vi kan uppmana våra och andra regeringar att underlätta för människorättsförsvarare inklusive kvinnorättsförsvarare att fly från Iran och att de arbetar för att öka säkerheten för de människorättsförsvarare och kvinnorättsförsvarare som befinner sig utanför Irans gränser - särskilt i grannländerna - och som riskerar utomrättslig vedergällning från den iranska regimen.

Vi kan be våra styrande att öka det finansiella stödet till människorättsförsvarare inklusive kvinnorättsförsvarare, genom snabba, flexibla och säkra kanaler och vi kan kräva av våra regeringar att de trycker på för att EU ska införa sanktioner mot iranska medborgare som står regimen nära, efter samma modell som har införts mot ryssar.

Vi kan stödja och sprida initiativet att få Iran uteslutna ur FN:s kvinnokommission (CSW). Det är den FN-organisation som har som huvuduppgift att främja jämställdhet och kvinnors egenmakt. Nu pågår en global namninsamling för att få bort Iran ur CSW. Den har skrivits under av bland annat Michelle Obama och Malala Yousafzai.

Internationella initiativ, upprop och öppna brev kan kännas fruktlöst när Irans kvinnorättskämpar möts av skarpa skott när de bara kräver sina mänskliga rättigheter. Men det är bättre att göra något än att göra ingenting alls och låt oss hoppas att kvinnorna i Iran får veta att världen över finns det miljoner kvinnor och män som stödjer dem i deras kamp; ‘Kvinna, Liv, Frihet’.