COP26: Att kvinnor drabbas hårdare av klimatkrisen måste upp på bordet

Just nu pågår FNs världskonferens om klimat och miljö COP26 i Glasgow, med högt tryck på sig att leverera något annat – och mycket mer – än det Greta Thunberg kallar ”blablabla”. Kunskapen om det akuta i klimat- och miljökrisen ökar. Vi ser att förändringarna är här och nu. Temperaturen stiger och isarna smälter, den biologiska mångfalden är akut hotad, från bin till regnskogar.

Och allt hänger ihop. Vi kan inte prata klimatkris utan att prata om bina, om kärnkraften och kolet, om vattnet. Och vi kan heller inte prata om klimatkrisen utan att tänka på hur den påverkar pågående och kommande konflikter, eller hur den särskilt påverkar kvinnor.

Kvinna till Kvinna arbetar just med att stötta kvinnorättsaktivister i konfliktområden och i områden som är särskilt utsatta för klimatförändringarna. Vi har det senaste decenniet sett hur flera av våra partnerorganisationer har styrt om och fokuserat mer av sin kraft och resurser på att mildra konsekvenserna. Det kan vara att hindra havet från att skölja bort kåkstaden West Points plåtskjul i Monrovia, Liberia. Eller att kämpa för fred och kvinnors rättighet i Syrien och i Palestina, där vattenbristen är en av flera orsaker bakom konflikter och krig. Överlag vet vi att kvinnor i fattiga och konfliktdrabbade områden tillhör den grupp som drabbas hårdast av klimat- och miljökrisen.

Att kvinnor drabbas hårt av klimatkrisen har flera orsaker, samtliga kopplade till ojämställdhet och patriarkala strukturer. Att kvinnor i många delar av världen inte har rätt att ärva land; att kvinnor diskrimineras och utestängs från arbetsmarknaden och inte har tillgång till resurser för att mildra effekterna av klimat- och miljöförändringar; att normer och traditioner gör att kvinnor inte deltar i beslut om åtgärder.

Sedan något år finns en jämställdhetsplan som en del av Parisavtalet och igår diskuterades genusaspekterna av miljö- och klimatkrisen under COP26. Tyvärr har Covid-restriktioner gjort det svårt för civilsamhällets observatörer att delta fullt ut i Glasgow, men vi vet att utan tryck från kvinnorättsorganisationer så kommer kvinnors rättigheter och säkerhet att falla bort.

Aktion istället för ord måste bli vägen framåt. Och i aktioner – men även i strategier och planer – måste genusaspekten av klimat- och miljökrisen tas med, och i beslut och åtgärder måste kvinnor delta. Allt hänger ihop – med ökad jämställdhet och ökad makt för kvinnor i alla samhällen kommer också kvinnors roll och inflytande i miljö- och klimatfrågor öka.

Petra Tötterman Andorff, generalsekreterare Kvinna till Kvinna