Vi måste höja våra röster om Irans kvinnor

På lördag 16 september är det ett år sedan 22-åriga Mahsa Jina Amini dödades i den iranska polisens förvar för att inte ha burit sin huvudsjal - hijab -på rätt sätt. Det utlöste en våg av protester i Iran och övriga världen under parollen ”Kvinna, Liv, Frihet”. Världsledare såväl som internationella organ fördömde då regimens brutalitet och manifestationerna till stöd för Irans kvinnor avlöste varandra.

I ett år har de iranska kvinnorna och flickorna kämpat för sin frihet – alltmer bortglömda av oss andra. Protesterna inne i Iran har också blivit allt färre i takt med att den iranska regimens grepp om befolkningen har hårdnat. Vi minns alla hur tonåriga studenter som deltagit i demonstrationer avrättades förra hösten efter summariska rättegångar, uppgifter om tortyr av flickor inne i häkten och fängelser och giftattacker mot små skolflickor i flera iranska städer. Attacker där någon skyldig aldrig ställdes till svars. Men så länge Iran har mäktiga allierade har vi andra bara kunnat se på i vanmakt.

Den fruktade moralpolisen som ska upprätthålla kvinnors klädkoder är nu tillbaka på gatorna trots regimens tidigare löfte om motsatsen och i augusti 2023 lade den iranska regeringen fram ett än strängare lagförslagsom kan ge höga böter eller mellan fem och tio års fängelse för den kvinna som struntar i sin hijab.

Flera tongivande iranska kvinnorättsförsvarare har inför årsdagen gripits i förebyggande syfte. Den repressiva regimen vill till varje pris undvika nya protester. Om de ändå sker, finns risken att de styrande i Iran har fler vidriga verktyg att ta till för att cementera sitt förtryck av de iranska kvinnorna.

Men vi utanför Iran ska inte vara tysta. Vi ska fortsätta att påminna om de iranska kvinnornas modiga kamp. I anslutning till årsdagen har världens ledare också ett utmärkt tillfälle att kraftfullt markera mot Irans behandling av kvinnor, då de är på plats i New York 19 september i samband med FN:s generalförsamlings öppnande. Jag ser fram emot ett uttalande från Kristersson, Biden, Macron och de andra om kvinnors mänskliga rättigheter i Iran och jag hoppas att de även riktar udden mot en annan gravt kvinnoförtryckande regim som just firat två år vid makten; det talibanledda Afghanistan.

Men det räcker inte bara med ord. Ett sådant uttalande måste också följas av kraftfulla handlingar. Vi kvinnorättsförsvarare runt om i världen ska också göra det vi kan, genom att ständigt uppmärksamma de iranska och afghanska kvinnornas kamp och rättmätiga krav på frihet.